Och gud sa att Quake var gott. Så gott att en ung man vid namn Fredrik Walfridsson spenderade hela sommaren 1996 med att kallsvettig smyga fram i en kaotisk borg fylld med zombies, varulvar och mekaniska mördarmaskiner. Allt till tonerna av Nine Inch Nails episka soundtrack (minns ni att lådorna med spikar till spikmaskingeväret hade NIN-loggan på sidan?).

Det var med Quake som mitt liv som gamer började. Det var i mitt tonårsrum med en Pentium 2-dator jag fått i födelsedagspresent av mina kära föräldrar som jag tog mina första stapplande steg in i mörkret och in i datorspelens underbara värld.

Och därför vill jag att Quake ska vara början på den här bloggen – välkommen hit!

Däremot så kommer bloggen inte vara som Quake, utan jag ska försöka göra det så välkomnande som möjligt och minimera antalet taggtrådsfällor och blodtörstiga bestar.

Ingame kallar jag mig för ”FirsT_InSys”. Kanske har du sett mitt namn på något DreamHack eller nätforum. Det var längesen jag var på DreamHack nu, men jag minns Jolt-colan, grillchipsen och de återfuktande ögondropparna med värme.

Jag har mest spelat actionspel i min dag, mycket FPS – eller first person shooter – där det gäller att meja ner allt man ser. Men med tiden så har jag mer och mer fastnat för spel med en riktig berättelse, där jag blir berörd på riktigt. Jag lever och dör med mina karaktärer och jag upplever samma glädje och sorg som de. På många sätt kommer spel mycket närmare en person än vad en bok eller film kan göra eftersom man själv har varit delaktig i berättelsens framfart.